24 juni 2014

Ögat – Själens spegel – Sola


[Att mun og prat dessutom hör ihopa kan protoindoeuropéerna knappast ha missat, indierna visste det i alla fall och i deras skapelsemyt, som är av indoeuropeiskt ursprung, så frammenas det att Yama i sin kroppsliga delning, som Ymir här i nord, och universums samt kasternas skapelse, så bildades brahminerna från Yamas mun - på detta sätt så har de erfått talets förmåga och utifrån det ett högre tänkande; med tanke på den ovannämnda andningstesen så är de ju härmed närmare gudavärlden, og därvid torde de även inneha förnuft. Tal och förmågan att tänka ledde till förnuft samt själ, då själen har förmågan till tal. Hos hettiterna åtfinnes ištanzana- hvilket korresponderar till grekiskans psukh¸ hvilken var kapabel att tala med den person eller gudom som den innebodde i och som reflekterades genom ögona - munnen må vara andens öppning, men det är ögona som är själens spegel. Det är kanske enbart i ögona man kan få en glimt av den immateriella gudomen? Särledes en gudinnas.]

Att ögon har en slags divin koppling är skönjbart ifråga om den mäktiga Sola. Ordet ‘sol / sola’ i indoeuropeiskan haver exempelvis i sanskrit blivit súvar ‘sol, ljus, sky’, eller suryah ‘sola, solgud’, avestiska hvar- (hvilket genom metathesis gett bl.a. hrvat i t.ex. Hrvatska, d.v.s. ‘Kroatien’ hvilket visar på de ursprungliga kroaternas iranska ursprung) hvilket i genitiv singularis blir xvng ‘sol, solljus’, med mera - hvarnah är för övrigt även den glans som nedskins på en av gudarna favoriserad mortal, hvilken utan en kung ej kan härska. Det är således även nämnvärt att ordet i forniriskan blivit till súil och där betyder det just ‘öga’, i Rigvedan kallas även solen för Mitra-Varunas öga - Mitra är den klara solguden emedan Varuna är nattsolens gud, d.v.s. månen. I luviska samt palaiska så är termen för ‘solgudom’ deriverat från protoindoeuropeiskans ‘solgud/skygud’ och haver då blivit till luviskans Tiwat- og palaiskans Tiyat - ordet för ‘öga’ finns i Anatolien belagt redan i de kappadokiska tavlorna i namnet Tawaúimaan, cf. luviska tawi- ‘öga’.


















~

Axat från boken Europas tungomål.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar